Upplevelsen av den mörka årstiden

Fram till maj 2022 följer vi familjen Uittenbogaard som provar på livet i glesbygden, vid Polcirkeln. Familjen har flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Tornedalen och delar med sig av sin livsstilsomställning.

Gästskribenter: Katarina och Cornelis Uittenbogaard

“Och varför vill ni flytta dit nu, för vintern?” frågade Katarinas föräldrar bekymrat. “Det kommer bara bli väldigt mörkt och kallt.”

“Herregud! Men VARFÖR? Det är ju helt galet!” småskrattade vissa vänner. “Och, vad sa ni? Hur många timmar med ljus kommer ni ha däruppe?” Här hann leendet redan täcka hela ansiktet… ”Livsäventyr? Hellre mörkt, tomt och kallt kommer ni ha det. Lycka till! Och vi ses tillbaks här på sommaren.”

Iskristaller reflekterar gatulampornas sken och skapar ett skådespel över Övertorneå. Foto: Familjen Uittenbogaard.

Det är i själva verket underbart, vilka starka åsikter som väcktes av vårt beslut att flytta upp till Tornedalen. Det fanns faktiskt ingen som inte skulle ha en åsikt. Det var antingen ett fantastiskt beslut som folk ville hänga på med och följa eller en tragisk händelse som skulle förhindras till varje pris.

Nu är vi redan efter den mörkaste perioden på året och det går snabbt mot de ljusare tiderna. Man känner från dag till dag hur mycket ljusare det blir. Dagen blir längre hela 8 minuter för varje dag! Och själva ljuset förändras också. Men hur mörkt var det egentligen? Och detta kommer låta konstigt och kanske helt knäppt, och jag vet att vissa inte ens kommer tro på det som jag kommer säga här, men… det kändes inte alls mörkt i jämförelse till vårt sista år i Stockholm. Efter en lång och rätt så deprimerande november kom december där Katarina faktiskt började räkna dagar utan sol och kom fram till 26 molniga, grå/svarta dagar med en riktigt höstkänsla, där det blåste och regnade jämt, dag efter dag. Det var vår vinter förra året. Årets vintern kan jag enkelt benämna som en av de vackraste vintrarna jag någonsin har upplevt.

Månen och pastellhimmel. Foto: Familjen Uittenbogaard

Astrofotografi-kurs med Linnea Isaksson. Foto: Familjen Uittenbogaard.

Vinterljuset längs vägarna i Tornedalen. Foto: Familjen Uittenbogaard.

På den kortaste dagen är det bara 1,5 timmar dagsljus, men det som händer på himlen under hela denna ljusa tid är någonting som gör en helt mållös och otroligt fascinerad. När du åker på semester till kusten försöker du fånga de speciella stunderna när solen stiger upp på morgonen eller när den går ner på kvällen. Du tar en promenad, sitter på stranden, bara beundrar utsikten för att lägga varje sekund av det färgglada spektaklet på minnet. Det är så lugnande och magiskt på något sätt. Tänk om du bara kunde stanna tiden och ha den upplevelsen av gryning eller skymning hela tiden… Låter det omöjligt? Nej… det är precis så som det är här i Övertorneå. Övertorneå ligger strax över den faktiska Polcirkellinjen och det betyder att Polarnatten varar här bara några dagar kring vintersolståndet. Så det blir inte alldeles mörkt som på andra ställen som ligger ännu längre norrut. Här i Övertorneå befinner sig solen strax under horisonten, bakom bergen, och under hela den ljusa tiden på dygnet ger den fantastiska solnedgångsfärger som sprider sig över hela himlen. Hisnande…

Men ändå, blir det mörkt tidigare än på de flesta ställena i världen. Är mörkret omtumlande då? Ni måste få veta någonting… Jag, Katarina, är en mörkrädd person, så för mig personligen var det en utmaning att komma upp hit när allt det jag hörde var att det är mörkt överallt. Och jag lovade mig att ta det med ett öppet sinne utan onödiga fördomar. Jag tog skidor och åkte till skogen i Isovaara när det var redan mörkt ute, jag fortsatte ta mina kvällspromenader och efter ett tag upptäckte jag en rolig sak. Jo, mörkret känns fortfarande inte helt bekvämt, men inte heller så förskräckligt som det var förut. Vad var jag egentligen rädd för när det var mörkt? Jag har insett att det egentligen var de okända människorna som skyndar sig förbi, anonyma, tysta. Här träffar man fortfarande på lite folk som motionerar eller rastar hunden, men alla säger ett enkelt ’hej’ eller skickar ett leende. Det är på något sätt mer personligt, rogivande.

Familjen Uittenbogaard njuter av vintern. Foto: Katarina Uittenbogaard.

Månsken över landskapet. Foto: Familjen Uittenbogaard.

“…men vi är ju redan nu förälskade i det här… Kan det verkligen vara vackrare än det redan är nu?”

Vi lärde oss att uppskatta mörkret. Tack vare mörkret ser man mer runt omkring sig. Låter det konstigt? Kanske, men tänk bara – kan du se stjärnhimlen i staden? Nej, det kan du förmodligen inte. Vi som bor i staden är så vana vid den ljusföroreningen att vi inte ens vet vad som finns ovanför oss. Och såklart, belysningen används i städer för trygghetens skull, men här i glesbygden stör den ju mer än är nödvändigt i vissa fall. Ett fint exempel – när vi vill åka längdskidor i skogen bredvid oss efter skymningen då sätter vi på belysningen längs rundan, annars är alla ljusen släckta och skogen stannar naturligt mörk. Mörkt som det mesta runtom, så kontrasten mellan det belysta och mörka är inte heller lika stora som i staden. Om du är osäker att du kommer i god tid innan skymningen och behöver extra ljus då tar du en pannlampa med dig och den har de flesta alltid med sig. Att gå med pannlampan är i sig ett litet äventyr det med.

Vi är så tacksamma för att vi har fått uppleva en sådan oväntad och underbar vinter med snö, alla himlens pastellfärger och natthimlen med stjärnfall, vintergatan och norrsken… Det som alla säger nu, är att vi får bara vänta till vårvintern – ’Då är det riktigt fint här’ hör vi. Men… men… men vi är ju redan nu förälskade i det här… Kan det verkligen vara vackrare än det redan är nu?

Norrsken i Övertorneå. Foto: Familjen Uittenbogaard.


Prova på-kampanjen Värva en ny bybo är dels ett sätt att undersöka fastighetsägares och kommunbors drivkrafter för att locka fler inflyttare, dels ett sätt för Övertorneå och Pajala kommun att marknadsföra sig som platser att bo och verka på. Samtidigt blir det ett lärande och utveckling för kommunerna i vad en inflyttad familj utan anknytning i kommunen behöver och efterfrågar. Hyresgästerna bekostar flytt och hyra själva. Hej Hemby finns som stöd till både hyresvärd och hyresgäst, samt erbjuder några upplevelser mot att hyresgästerna delar med sig av sin livsstilsomställning i sina digitala kanaler och på hejhemby.com. Läs mer om kampanjen här: hejhemby.com/varvaenbybo

Previous
Previous

Ett år i Tornedalen

Next
Next

“Många väntar med att förverkliga sina drömmar, men vi vill inte vänta.”