“Många väntar med att förverkliga sina drömmar, men vi vill inte vänta.”
Under sommaren 2021 hjälpte Hej Hemby föreningen Vasikkavuoma Utveckling att marknadsföra den gamla hembygdsgården i Erkheikki som var till salu. Föreningen var väldigt noga med att de nya ägarna skulle rusta upp gården och vilja bidra till byns utveckling. Kampanjen nådde 16 767 unika personer och över 3600 personer gillade, delade och kommenterade på sociala medier. Föreningen valde Christina Karinen och Kjell Olofsson som under hösten 2021 köpte och tog över gården. Om du vill se marknadsföringsinsatsen som Hej Hemby gjorde: klicka här.
Den gamla hembygdsgården i Erkhekki i vinterskrud. Renovering pågår. Foto: Johanna Funck
Christina Karinen och Kjell Olofsson häller upp en kopp kaffe i det tillfälligt uppvärmda rummet på övervåningen i den gamla Norrbottensgården i Erkheikki. Gården har de nyligen köpt av föreningen Vasikkavuoma Utveckling. Golven är täckta med breda liggunderlag och i hörnet står en fotogenkamin.
- Vi har letat gård i ungefär ett år och vi började faktiskt i Pajala men då fanns det inte så mycket till salu. Vi har sett oss omkring i princip hela landet. Det har hela tiden varit viktigt att hitta ett hus som inte är sönderrenoverat och som har de gamla materialen och sin charm kvar, säger Kjell.
Christina berättar hur valet föll på hembygdsgården i Erkheikki.
- Vi bor i Kiruna idag och vistas all ledig tid i naturen vid antingen fjäll, hav eller skog. Vi kom fram till att vi har så många fina barndomsminnen från Tornedalen där vi varit hos föräldrar och släkt i Lovikka och Sattajärvi, och att det är här vi vill satsa. Vi har hela tiden känt att vi vill bo i en by i en lugn miljö med närhet till service och jobb. Läget här vid Erkheikkibacken är jättefint och det har varit ett trevligt bemötande, det kändes bra direkt från början.
Kjell i renoveringstagen. Foto: Johanna Funck.
Christina river tapet. Foto: Johanna Funck.
- Förra vintern besökte vi en renskiljning här i Mukkakangas och träffade en ung tjej som berättade om renskötseln och livet här. För henne var det en självklarhet att det är här man ska bo. Det var en ögonöppnare för oss och bitarna har fallit på plats allt eftersom.
Kjell som är utbildad snickare har också erfarenhet av byggnadsvård. Han berättar om vanliga fel i renoveringar där man mixar nya och gamla material och tekniker och som riskerar att kapsla in eller leda in fukt i en byggnad, exempelvis att tilläggsmura på en husgrund gjord av natursten.
Det är med stor nyfikenhet han och Christina river bort masonitskivorna i köket och noga fotograferar och dokumenterar de olika materialen, färghistoriken och byggnadsteknikerna som döljer sig i de olika skikten i huset.
- Vi har hittat 12 lager med tapet i köket, berättar Christina.
- Och handsmidda lås och gångjärn i en av dörrarna. De kan vara så gamla som från 1700-talet, säger Kjell.
Tapetlager i den gamla Norrbottensgården. Foto: Johanna Funck.
Christina visar upp tapetbitar som dokumenteras noga. Foto: Johanna Funck.
Christina berättar att de har en ungefärlig tidsplan men att det är viktigt att det inte blir stressigt. Det är en resa som får ta sin tid. Timmerstockar i stommen ska bytas ut, murstockar ska renoveras, vatten och avlopp ska dras in och värmesystem ska installeras.
- Kjell ser inga svårigheter, bara möjligheter skrattar Christina. Allt som är gjort av människor går att fixa av människor.
Hållbarhetsaspekten väger tungt i Christina och Kjells livsstil och i framtidsplanerna.
- Jag tror att vi är på väg att vända timglaset. Pandemin har helt klart väckt tankar hos människor om hållbarhet och hur man vill leva. Vi måste värna om det som finns runt om oss.
Kjell som haft highland cattle-boskap tidigare går just nu en utbildning inom fårskötsel och paret har sikte på att ha några egna djur på gården i framtiden.
- Här nere ska växthuset stå, säger Christina och pekar på ytan vid kortsidan av huset som vetter upp mot Erkheikkibacken.
- Vissa tycker kanske att vi är tokiga men det är meningsfullt och ger en stark känsla av välbehag, avslutar Kjell.