Linnéa Huhta - den digitala nomaden som fått Kalle Anka att kvacka på meänkieli
Foto: Sanne Pantzare.
Linnéa Huhta har skapat sitt eget drömjobb som digital nomad med många strängar på sin lyra, i den tornedalska glesbygden. Eller - utrymmesbygden som hon kallar den. För visst finns här utrymme till allt en drömmer om! Vi tog ett snack med Linnéa om hur hon hamnat där hon är idag.
Hej Linnea! Berätta, vem är du?
Vem är jag ens?! haha! Jag tänker i linjerna med: Människa, obotligt nyfiken. 35 år och bosatt i Övertorneå med sambo och två hundar. Uppskattar rättvisa, ord och Jorden generellt men Tornedalen i synnerhet. Jag är också en professionell storyteller, det samlar liksom helheten av min existens. Jag driver produktionsbolag och jobbar med film, litteratur, ledarskapsworkshops och journalistik.
Jag vill alltid synliggöra landsorter, speciellt Tornedalen som utrymmesbygd - men jag workshoppar mig till ett nytt uttryck för utrymmesbygd. Inte färdigtänkt än! Jag vill synliggöra tankar och personer, visioner. Och göra, liksom mest bara köra! Men nu kanske lite mer vila.. I kombination tänker jag att jag vill att fler ska våga göra exakt vad de vill göra, där de vill vara.
I min själ identifierar jag mig som författare och med omvärldens utveckling kanske världens sista (haha). Utbildad jurist brukar jag allt oftare skippa att säga, men jag har ju pluggat litteraturvetenskap, ledarskap och sociologi också.
Vi tycker att du är himla inspirerande av flera anledningar, och en är förstås att du skapat ditt drömjobb från glesbygden, något som motbevisar trötta fördomar! Hur har du gått tillväga?
Lyssna, lita, låta leda - Jag har nog alltid varit driven av att berätta och skildra berättelser. Nyfiken på det jag inte kan och nyfiken på personer och platser, men inte riktigt vågat lyssna på mig själv och vad jag verkligen vill. När jag sen insåg att jag hellre vill leva och verka nära min familj och mina vänner (hellre än nära mitt jobb) så hade jag inget annat alternativ än att satsa. Jag agerar på fler idéer idag, fler än någonsin tidigare - och det har så här långt lyckats bära. Så, drömmen fanns redan innan jag förstod vad jag riktigt kunde göra. Jag startade enskild firma år 2019 och har närt mina idéer, samarbeten och berättelser successivt. När jag hade tillräckligt med idéer, projektprospekteringar och pengar bildade jag Words by Huhta AB.
Du är också ett levande exempel på att “gräva där man står” och jobbar mycket med det tornedalska minoritetsspråket meänkieli, har det alltid varit självklart eller hur kommer det sig?
När jag flyttade hemifrån för första gången som 15/16-åring förstod jag att Tornedalen, gränsregionen och meänkieli var något särskilt - genom mina klasskompisars intresse föll insikten på plats. När jag blev äldre insåg jag att språket var något skyddsvärt och när jag flyttade till Pajala år 2015 övergick nyfikenheten till aktivism och engagemang i Met Nuoret bland annat. Under den tiden, och därefter, har meänkieli fått allt större utrymme i mina projekt, språket förekommer naturligt i området och visst får en möta meänkielitalande ute på vift i världen också. En stark, varm och stolt gemenskap gör att det känns tryggt också. I vissa verksamhetsgrenar har jag också gjort det till min sak att synliggöra meänkieli i nya sammanhang för ökad kunskapsspridning och för att locka fler att lära sig språket.
Tillsammans med Mia Vanhapiha Bergström (till vänster) har Linnéa översatt Kalle Anka till minoritetsspråket meänkieli. Foto: Sanne Pantzare.
Berätta om något spännande projekt du har i pipen nu!
Världens första Antti Ankka-tidning ser världens ljus, äntligen! Antti Ankka är alltså Kalle Anka - på meänkieli! Efter över ett års arbete sen initiativet. Jag har också flera filmprojekt pågående, min första egenskrivna kortfilm och ett antal dokumentära projekt som jag bara längtar efter att människor ska få ta del av. Den seglivade byn - en film om Muodoslompolo som är en plats som fångat både mitt hjärta och min hjärna i tiotals år. Stockholmssyndom? (Haha!)
Övertorneå kommun, som du verkar i, är väldigt rik på småföretagare. Har du någon teori om varför det är så?
Om en vill leva där en vill vara, då är det lika bra att göra det en vill göra också. Men ur ett demografiskt och lite mer konkret perspektiv så finns det t.ex. inte så många statliga arbetsplatser på orten, inte heller någon särskilt utpräglad industrinisch som kan försörja hundratals lokala förmågor och kommunen kan bara ha så många anställda som gledbygdsbudgeten tillåter… Arbete finns förstås. Men jag tror många av oss är vana vid att mer eller mindre klara oss själva, i det mindsetet uppstår innovation som med ett driv gör det omöjligt att stå tillbaka från att satsa. Sen är vi väl ändå väldigt mycket tusenkonstnärer av tradition va?
Foto: Sanne Pantzare.
Har du några tips till den som vill bo i glesbygd/på landsbygd och starta eget, kanske bli digital nomad som du?
Varför vänta? Tiden är alltid den rätta.
Börja med att starta enskild firma, det är superenkelt.
Du kan vara anställd och driva enskild näringslivsverksamhet vid sidan om (oftast). Detta för att successivt avancera och utöka både uppdrag och verksamhet.
Ta hjälp med det du tycker är svårt. Det är billigare i förlängningen och tillåter dig att både göra, och bli ännu bättre, på det du är bra på. Vilket gör att det lönar sig mer att t.ex. hitta rätt ekonomibyrå att samarbeta med än att ängslas och tvinga sig själv göra sådant som oroar en eller som en inte är bra på.